Sydafrika Efter Apartheid
- Sydafrika efter apartheid group
- Sydafrika efter apartheid museum
- Efter nordea
- Sydafrika efter apartheid movement
Han lät bland annat staten stå för en extremt dyr lyxrenovering av sin bostad i hembyn med motiveringen att det krävdes av säkerhetsskäl. Fylla fickorna Tyvärr är han inte ensam. I den starka falangen inom ANC som stödde honom var det många som passade på att fylla sina fickor med statens pengar och gärna vill fortsätta göra det. Allt medan den officiella arbetslösheten är skyhöga 27 procent. Bland de unga går varannan utan arbete. De misskötta statliga företagen går allt sämre. Det sydafrikanska elbolaget Eskom klarar inte av att säkra elleveranserna vilket blivit ytterligare en hämsko på utvecklingen. Sydafrikas ekonomi har de senaste fem åren vuxit med mindre än två procent per år. Eftersom befolkningen växer betydligt snabbare minskar landets BNP per capita. Då talar vi om ett land som fram till befrielsen var Afrikas ekonomiska skyltfönster. ANC har inte ens lyckats ge sina egna medborgare säkerhet efter åren av rasförtryck. Brottsligheten har ökat varje år sedan det senaste valet 2014.
Sydafrika efter apartheid group
Det mullrar i den sydafrikanska arbetarrörelsen. På ILRIG -konferensen i Kapstaden samlas över hundra fackföreningsrepresentanter och politiska aktivister från marxistiskt orienterade föreningar. De benämner varandra som "kamrater" i var och varannan mening, diskuterar strategier, har collage som starkt kritiserar ANC och diskuterar behovet av ett nytt parti. "Och så kom Marikana. Nu vet vi att ANC är ett parti för de rika" står det på deras hemsida. Massakern på strejkande gruvarbetare i Marikana 2012 är en vattendelare i sydafrikansk historieskrivning. Det finns ett före och ett efter. Ett sydafrikanskt Ådalen 31. Under en gruvstrejk började polisen skjuta skarpt. Totalt dog 44 människor i massakern. Många kritiserar ANC för att inte ha ingripit tillräckligt mot dödsskjutningarna. Händelserna ledde bland annat till att metallfacket NUMSA bröt sitt samarbete med ANC och deklarerade att man inför nästa val ställer upp med eget parti, inspirerat av den bolivarianska revolutionen i Latinamerika.
Där möter vi Khalid Sayed och Marissa van Rensburg, som båda sitter i den regionala styrelsen. – Vi är just nu uppe i ett viktigt reorganiseringsarbete. Det närmaste året är avgörande för förbundets framtid, säger Khalid. Förbundet har skakats av skandaler kring deras tidigare ordförande Julius Malema. – Jag tycker att Julius Malema är en dålig person, säger Marissa. När han blev ordförande för ANCYL var det en välkommen utveckling, efter åratal av nyliberal diskurs i förbundet. Han ville socialisera gruvor och fabriker, och sätta stopp för ANC:s marknadsliberalism. Men det visade sig att Malemas maktambitioner skulle komma att skada förbundet. Interndemokratin kom på skam. Malema uteslöts och bildade kort därpå ett starkt populistiskt parti, Economic Freedom Fighters (EFF). Partiet är ANC-kritiskt och vill socialisera industrin. Det blev tredje största parti i valet. – Visst, mycket av det de säger låter bra. Det är ju det vi vill, ekonomisk demokrati. Men de kan inte berätta hur de ska göra det.
Sydafrika efter apartheid museum
Efter nordea
Förra året skedde fler än 20 000 mord. Kanske inte så konstigt att de sydafrikanska väljarna alltmer desperat ropar på förändring. Men det är som att ropa efter vatten i en folktom öken. Väljarna har i grund och botten inga attraktiva alternativ. De vitas parti Förmodligen är det därför som sex miljoner unga väljare från den så kallade born free-generationen inte registrerat sig för att rösta. Det styrande partiet ANC, som haft makten ända sedan de svartas maktövertagande, är splittrat i olika fraktioner och verkar oförmöget att reformera sig. DA, Demokratiska Alliansen, betraktas fortfarande som ett vitt parti som inte många svarta kan tänka sig att rösta för. Det enda egentliga alternativet är EFF, Ekonomiska frihetskämparna, ett populistiskt vänsterparti vars ledare Julius Malema är öppet rasistisk mot den vita minoriteten. Hans program är ett recept för en ännu större katastrof än den ANC lyckats åstadkomma. Visserligen bär apartheid skulden till mycket men att de styrande efter Mandela misslyckats grovt går inte att snacka bort.
Det var i alla fall min uppfattning; två vita kunder i ett välbärgat område klagar på två svarta handelsarbetare. I Sydafrika är uppdelningen mellan klass och etnicitet ständigt närvarande. Sista dagen på vår vistelse här tar vi linbanan upp till Taffelberget. Köerna till linbanan är för en gångs skull blandade, detta verkar vara ett av få ställen där flera lager av befolkningen möts. När jag står på Taffelberget har jag utsikt över nästan hela Kapstaden, både fattiga och rika delar. Jag blir lite missmodig. Mina illusioner om ett jämlikt och demokratiskt Sydafrika har kommit på skam. Ett land med så många fattiga och så mäktiga rika. Men samtidigt finns där civilsamhällets strävan efter samarbete och folkbildning från gräsrotsnivå. Det sydafrikanska exemplet visar på vikten av gräsrotsorganisering och täta band mellan folkrörelse och parti. Sydafrika visar också att borgerlig demokrati inte räcker. Fortfarande kvarstår det sociala och ekonomiska förtrycket. Den medvetna vänstern i Sydafrika måste organisera sig för att ge alla rätt till utbildning, vård och omsorg, men också makt och delaktighet i samhällsekonomin.
Sydafrika efter apartheid movement
Av: Wolfgang Hansson Publicerad: 08 maj 2019 kl. 01 LÄS VIDARE
Det första vi ser är en text på väggen som lyder "Remember Marikana". Inne i huset finns det målningar och affischer som påminner om arbetarrörelsens kamp mot apartheid på 1970- och 1980-talen. Vi får träffa Sahra Ryklief från IFWEA, ett bildningsförbund för arbetare. – Förr var det alltid liv och rörelse i det här huset. Arbetarna var här och hade möten och studiecirklar. Men det var för tio år sedan. Nu har det blivit mindre, säger hon. Jag frågar Sahra hur det kommer sig att inte någon, till exempel fackföreningarna, vill engagera sig i partiet och åstadkomma förändring. – Ja, varför gör de inte det? Ni borde fråga dem, svarar hon uppgivet. ANC har styrt landet oavbrutet med absolut majoritet sedan 1994, trots otaliga exempel på skandaler, korruption och maktmissbruk. I årets parlamentsval fick partiet 62 procent av rösterna. Tillsammans med fackföreningarnas centralorganisation COSATU och Sydafrikas kommunistiska parti (SACP) bildar de Trepartsalliansen. Vi träffade ANC:s ungdomsförbund, ANC Youth League, som har sitt kontor mitt i staden.
- Sydafrika efter apartheid video
- Sydafrika efter apartheid definition
- Flyg malmö bromma