Emerich Roth Familj
Fotografierna föreställer: " Bilder på mormödrar och farmödrar, som satt tillsammans med sina barn och barnbarn, på en grön plätt i solen. Det skulle ha kunnat vara idylliska bilder, OM det inte vore för att de satt där och väntade. Väntade på sin tur. För det var fullt i gaskamrarna ". Verksam som föreläsare sedan 1993 Roth valde att inte berätta om sina erfarenheter under andra världskriget förrän i början av 1990-talet. Han har sedan rest runt på skolor, fängelser och ungdomsgårdar och berättat om sin tid i koncentrationsläger. När elever på Transtenskolan i Hallsberg frågade om han hade en tatuering från tiden i Auschwitz svarade Roth att alla fångar inte fick någon utan fick sy fast lappar med nummer på kläderna istället. På frågan om han visste vilka Nationalsocialistisk Front (NSF) var svarade Roth: "- Det betyder Några Stackars Faderlösa " då han anser att medlemmarna i partiet " inte har någon riktig pappa " och att "- Många av dem kan inte ens stava till nazist ". Roth ansåg dock inte att nazister var de farligaste i samhället utan att hotet kommer från Sverigedemokraterna: "- Sverigedemokrater uppträder i slips och vit skjorta och kan värva andra än våldsbenägna ungdomar.
Emerich roth familj 2016
Efter andra världskriget kom han till Sverige och vigde sitt liv åt att arbeta med och hjälpa utsatta och hatiska unga människor. Emerich övertygelse är än idag att kärlek och försoning är de effektivaste vapnen mot hat, våld och rasism. När Emerich fyllde 90-år uppkallade Fryshuset i Hammarby Sjöstad ett av sina konferensrum efter honom. "Ingen människa är född till att hata eller förgöra andra. Ett nyfött barn är som ett tomt kärl, som kan fyllas med kärlek – eller med hat. Som vi fostrar och formar våra barn från den stund de kommer till världen, så blir deras framtid. Den kärlek jag fick av mina föräldrar kunde inte ens nazisterna ta ifrån mig" – Emerich Roth Fryshuset fyller 35 år i år och det firar vi genom att lyfta fram personer som har haft stor betydelse för Fryshuset, ända ifrån starten 1984 fram till idag. Stiftelsen Fryshuset bedriver idag ett 50-tal olika verksamheter på flera orter runt om i Sverige. Här har unga möjlighet att utöva sina passioner, skapa och delta i ungdomsdrivna aktiviteter, utbildningar och arbete.
Emerich Roth var 19 år gammal när hans familj tvingades lämna sitt hem, efter att Tyskland tagit över dåvarande Tjeckoslovakien. Emerich, hans mamma, pappa och fyra yngre systrar skickades till koncentrationslägret Auschwitz i Polen. Under 14 månader levde han som fånge i fem olika koncentrations- och arbetsläger. Han och en syster överlevde förintelsen. Resten av familjen mördades av nazisterna, precis som miljontals andra judar. Emerich var i mycket dåligt skick och vägde bara 34 kilo när han blev räddad av sovjetiska soldater den 8 maj 1945. Han fick senare kontakt med sin syster som hade kommit till Sverige, och 1950 reste Emerich själv dit för att börja sitt nya liv. De senaste 23 åren har han ägnat åt att föreläsa om förintelsen på skolor. – Det som jag har varit med om ska ingen människa behöva uppleva. Det går inte att läka alla sår, men om man kan använda de hemska erfarenheterna till att hjälpa och upplysa andra, då känner man att lidandet inte var helt förgäves, säger han. – Historien har upprepat sig under hela mänsklighetens historia.
Det vet vi i dag. "Allas vår skyldighet" Men de som var med är alla gamla i dag, liksom Emerich. En dag, om inte så länge, finns de inte kvar. Det är därför det är så viktigt att vi lyssnar och håller deras historier vid liv. Vi får aldrig glömma. – Det är min viktigaste livsuppgift, säger Emerich Roth. – Det är min – och allas vår – skyldighet att se till att historien inte upprepas. Han sitter vid flygeln hemma i vardagsrummet i huset i Järfälla, norr om Stockholm. Det var musiken han som ung pojke i dåvarande Tjeckoslovakien ville ägna sig åt. Men Hitler och kriget kom emellan – och livet blev någonting helt annat. Emerich var bara 19 år när nazisterna kom till den lilla stad, där han bodde med sin familj. I dag heter staden Vinogradovo, "vingården", och ligger i Ukraina. Klev av i Auschwitz Av stadens 15 000 invånare var 3 000 judar, som Emerichs familj. De tvingades först flytta till ett provisoriskt ghetto, på en av stadens gator, innan ordern kom: de skulle åka iväg och jobba i ett annat land, en kortare tid.
Hans far sköts När befrielsen till sist kom, den 8 maj 1945, befann han sig i Theresienstadt, "mönsterlägret", sex mil norr om Prag. Bara två månader tidigare, under den långa vandringen dit i krigets slutskede, det som senare kom att kallas "dödsmarschen", sköts han far, som inte orkade mer, till döds. Ungefär samtidigt dog Edit i ett annat läger. Bara Emerich och hans syster Elisabeth överlevde. Resten av familjen, tillsammans med 40 andra släktingar, dog i Förintelsen. Emerich hamnade på sjukhus – och där såg han för första gången sig själv i en spegel. Vad han såg var ett skelett med levande ögon – en syn han aldrig kan glömma. "Kunde inte döda" Han var 175 centimeter lång och vägde 34 kilo. Några unga partisaner, som kom till sjukhuset, ville hjälpa honom att ta hämnd. De förde honom till en lada, la en pistol i hans hand och erbjöd honom att skjuta tre tillfångatagna tre SS-män. Men han kunde inte. – Det kändes totalt omöjligt. Jag kunde inte döda en annan människa, säger Emerich i dag.
Jag hoppas och tror att alla inser hur viktigt detta möte med Emerich Roth är. Det finns inte så många kvar nu som kan berätta. Vi måste lyssna till och lära av dem som vet vad som hände- så att det inte sker igen, säger Linnéa Ekström Engh. Föreläsningarna är hennes idé. Vid arrangemanget får hon stöd av Sture-Skaras Ungdomsråd, Föreningen Norden och Medborgarskolan. Entréavgiften vid den offentliga föreläsningen går oavkortat till Emerichfonden. Denna bildades på initiativ av Emerich Roth och arbetar helt ideellt. Fonden har som ändamål att bland annat stödja insatser av och för ungdomar som inom grundskolan och gymnasiet arbetar för att förhindra våld, mobbning och främlingsfientlighet och verkar för en trivsam och medmänsklig skolmiljö.
– Då har de där, de där människorna, vad de än väljer att kalla sig. Emerich Roth vill fortfarande inte nämna dem vid namn. – Då har de ingen chans. Emerich Roths fond har instiftat ett stipendium – Vandra i Emerich Roths fotspår. I januari i år utsågs de första Emerichambassadörerna. De går på Viksjöskolan och så här ska de föra Emerich budskap vidare till nästa generation. Foto: Anna Nyberg Gina Anyim: "Vi har gjort en resa till Auschwitz och det känns viktigt att sprida insikterna därifrån vidare, så det inte glöms bort. Så det inte händer igen. Det är båda tungt och hemskt att så få förintelseöverlevare finns kvar, samtidigt är det coolt att Emerich väljer att komma till oss. " Foto: Anna Nyberg Martina Zanetti: "Det är viktigt att möta människor ansikte mot ansikte. Visst kan man lära sig saker om förintelsen genom att läsa böcker eller se på film, men det är inte samma sak. Det kan vara otroligt starkt att möta någon som sett det med egna ögon. " Foto: Anna Nyberg Jakob Vedin: "Det är jättecoolt att lyssna på Emerich och alla fantastiska grejer han har gjort.
- Emerich Roth: ”Det behövs en avhopparverksamhet för sverigedemokrater” | SvD
- Emerich roth familj 2016
- Emerich roth familj svenska
- 92-årige Emerich fortsätter sin kamp mot "hatarna" – Helagotland
- Flyg mellan malmö och örebro marie
- Äggröra creme fraiche powder
Han har läst dem alla – och svarat på dem han kunnat. Egentligen är hans budskap enkelt: Det handlar om kärlek – eller brist på kärlek. Hatet och de destruktiva handlingarna är bara ett rop på hjälp, menar Emerich. – Framtiden sitter fem dagar i veckan i skolbänken – och det är den absolut viktigaste platsen att satsa på. "Har inte varit förgäves" Hans stiftelse, Emerichfonden, delar varje år ut priser och stipendier till skolor och elever som gör något bra för att motverka våld och främlingsfientlighet. – Det var självklart att jag skulle ägna resten av mitt liv åt detta, säger Emerich. – Jag kan använda mina hemska erfarenheter till något gott – och då har mitt lidande inte varit förgäves. Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007. Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet. Av dessa utser vår jury sju hjältar som prisas på Svenska Hjältar-galan i december på och i TV3. Nominera din hjälte här nedan! Publicerad: 22 september 2012 kl.