Lågaffektivt bemötande är en metod som går ut på att hjälpa individer att minska risken för problemskapande beteenden. Den utgår från att alla vill bete sig bra, om de får chansen. Man måste tro på människors förmåga att göra rätt för sig om man vill påverka dem i rätt riktning. Metoden användes först bland personal i mötet med personer med aggressiv autism eller psykos. Nu finns varianter av metoden som kan användas även i psykiatrin och på så kallade HBV-hem. Hur kan man undvika hot och våld i Vård och omsorg? Genom ett bra bemötande, menar psykolog Bo Hejlskov, som föreläser för anställda på gruppboenden och inom psykiatrin. Hejlskov berättar att det för några år sedan var vanligt med konflikter som slutade i fasthållande och våldsamma ingripanden på ungdomshem som han besökte vid millennieskiftet. Ofta tyckte personalen att de boende hade problem som resulterade i att de slogs och levde rövare. Hejlskov vill vända på frågan: – Vad är det som stressar den här personen? Det som är ett problem för personalen är en lösning för brukaren.
Jag byter ju inte människosyn när jag åker och handlar eller går på kalas, så varför skulle jag byta människosyn när jag går till jobbet? Jag byter inte heller människosyn mellan mina jobb, om jag först arbetar i förskolan en tid och sedan inom kriminalvården för att slutligen arbeta på ett äldreboende. De insatser man väljer utgår från den människosyn man har, så ett lågaffektivt bemötande blir då grunden för val av metod oavsett verksamhet. Om vi har lågaffektivt bemötande som vår grund kan vi lägga på till exempel collaborative problemsolving om vi arbetar i skolan, motiverande samtal i behandling av missbruk, och dialektisk beteendeterapi, eller mentaliseringsbaserad terapi om man hellre föredrar det, inom psykiatrin. Så länge som de olika metoderna inte strider mot den grundläggande människosynen, att människor som kan uppföra sig gör det, och så länge som de inte är skadliga eller farliga, eller på andra sätt oetiska och strider mot någon av de grundläggande etiska principerna (människovärdesprincipen, icke-skadeprincipen, rättviseprincipen eller autonomiprincipen), så är det inget som hindrar.
Med en ödmjuk ton och ett starkt patientperspektiv ger denna bok vårdaren konkreta verktyg för att bibehålla ett gott bemötande och konstruktiva lösningar i svåra situationer ". - Sofia Åkerman, sjuksköterska, föreläsare och författare.
Ingen börjar slå på personer omkring sig om de är lugna. Lugn och självkontroll hänger ihop, och vi vill att personen behåller kontrollen över sig själv så att samarbete blir möjligt. Vi måste utstråla lugn, men akta oss för att smittas av andras oro. Vi ska ha positiva förväntningar av de vi arbetar med. Metoderna är kroppsspråk, fysiskt avstånd och konfliktutvärdering. Det lågaffektiva tankesättet tar utgångspunkt i affektteori och annan utvecklings- och neuropsykologi. Alla har rätt att säga nej, den pedagogiska uppgiften är att få personen att vilja säga ja. Den som tar ansvar kan påverka. Man måste ha kontroll själv för att kunna lämna över kontrollen till någon annan. Människor som kan uppföra sig gör det. Inom det specialpedagogiska fältet ser vi att alla inte har samma förutsättningar. Vi kan minimera våld och självskada enbart genom ett ändrat arbetssätt. En trend som smittar När man arbetar med barn ska vi tänka att det är lite som en bilverkstad, menar Bo Hejlskov. Vi kan inte ha en verktygslåda med ett enda verktyg som ska utföra allt.
Genom att ha ett tryggt, lugnt och positivt bemötande kan man minska stress och problemskapande beteende. Försök istället för genom frustration och ilska "smitta" den som är i svår affekt, så som brukare, elever eller patienter, med ett mjukt kroppsspråk och ett behärskat lugn. Text: Maria Lundby Bohlin
Istället är det snarare så att med ett lågaffektivt förhållningssätt i botten, så skapas utrymme för andra metoder att kunna användas. Kanske till och med mer effektivt? Det finns en gemensam bas att stå på och som skapar en tydlig riktning mot vilka insatser vi använder oss av, och inte. Det kommer inte heller att krocka om verksamheten som utgår från ett lågaffektivt förhållningssätt plockar in till exempel motiverande samtal för att skapa förändringsprocesser för individen. Det skulle däremot krocka om verksamheten plockade in belöningssystem eller konsekvenspedagogik. Skulle vi utgå från att människor som kan uppföra sig gör det, eller skulle vi utgå från att man kan bara man vill? Vill du höra psykolog Bo Hejlskov Elvén prata om fler vanliga missförstånd så hittar du podavsnittet "Det här är inte att vara lågaffektiv" här!
Författare: Bo Hejlskov Elvén, Sophie Abild Förlag: Natur & Kultur Akademisk Antal sidor: 142 Format: Häftad Denna bok har Bo skrivit tillsammans med sin dotter, Sophie. Sophie har egen erfarenhet av psykiatrisk vård, och hon har bidraget med alla de fallbeskrivningar boken utgår ifrån. Fallbeskrivningarna kopplas till principer som är centrala i Lågaffektivt bemötande, så du som personal i psykiatrin lätt kan känna igen dig och förstå hur du kan göra i svåra situationer. Boken tar utgångspunkt i vardagliga situationer i slutenvården och socialpsykiatrin och kopplar dem till teori och forskning kring hur människor fungerar och hur personer med psykiatrisk problematik agerar när de känner sig pressade. Tanken är att hjälpa dig som personal inom psykiatrin att få effektiva metoder som både ser till att din arbetsmiljö är bra och säkrar att dina patienter mår bra och utvecklas utan att deras mänskliga rättigheter begränsas. I boken finns ett studiematerial så att ni som personalgrupp kan diskutera hur ni jobbar och därmed skapa en lugnare vardag både för er och för era patienter. "
Samma sak gäller metoder. De behöver anpassas efter situation och person, berättar han. Vi säger inte att bilen kan bara den vill. Barn är i skolan, pedagogerna är betalda för att få det att fungera. Är du lugn är barnet lugnt. På 1990-talet var KBT inne och nu kommer en ny metod som blir allt mer populär. Om 30 år kanske inte lågaffektivt bemötande anses fungera så bra längre, det går i vågor i samhället. På samma sätt har vi färre barn som far riktigt illa idag, men vi har fler familjer som har det jobbigt, när barnen bor kvar i familjen. Vi måste ha flera verktyg och metoder för att lösa problem, inte bara ett. Den lågaffektiva metoden får inte misstas för att vara icke-affektiv. Att backa och inte ställa krav på en medmänniska är inte ett gott exempel på lågaffektivt bemötande. Men, man måste förhålla sig till det faktum att barn gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar, det är utgångspunkten i metoden och är en viktig insikt. Det är upp till den vuxne att få saker att fungera genom strukturer och stöd.
Axel Bil O Maskin, 2024