Så några bra råd har jag inte då jag själv är mitt uppe i mitt sorgearbete. Men mitt råd är att prata med en gör det o det är skönt. Hon har inget emot att jag upprepar mig om samma saker hela tiden. Tror inte man ska tynga familj o vänner med allt. Självklart ska man kunna prata med familjen men de behöver ju också hantera sin sorg. Lör 16 feb 2013 15:05 #3 Jag förlorade min pappa för två år sedan. Livet börjar så sakteliga återvända till det normala, men man slutar självklart aldrig att sakna sin bortgångna förälder. Jag tog inte hjälp av någon professionell för att hantera min sorg, men tror absolut att det kan vara ett bra alternativ om du känner att din mamma och din syster hanterar situationen annorlunda än du och inte vill prata så mycket just nu. I början var det mest chock och panik, men efter några veckor behövde jag bolla tankar mer än en axel att gråta ut mot. Då hade jag bra vänner vid min sida - inte minst mina arbetskamrater som ställde upp otroligt mycket! Lör 16 feb 2013 16:33 #4 Tack så mycket för era fina svar:)Jag har iallafall min man att prata med just med kompisar känns inte likadant:(Jag vill ju parat om pappa med mina närmaste men det är väl bara att acceptera att dom inte klarar av det just nu, Jag är glad att man har sina underbara barn att krama på i all bedrövelse.
Detta är en låst artikel. Bli prenumerant eller logga in för att fortsätta läsa. Läs plus i 90 dagar för endast 90 kr! Därefter ordinarie pris 119 kr/månad. Du kan när som helst avsluta din prenumeration snabbt och enkelt online. Tillgång till alla artiklar på Tillgång till plusmaterial från 16 varumärken inom NWT Media. Erbjudanden och tävlingar Välj annat erbjudande Redan kund? Logga in för att fortsätta läsa Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.
Det är när du är otrygg som dina förmågor blockeras och din tillvaro undermineras. Bodil Jönsson återkommer ofta till vikten av förankring, av att ha en sorts tidsankare i såväl nuet som dåtiden och framtiden. En kontinuitet. Idén om att fånga nuet ger hon inte mycket för. Rådet är istället att tänka på tiden som ett pärlband av nu:n, förankrade i både minnen och kommande planer och förhoppningar. – Skit i nuet! Tryggheten ligger i att leva livet i ett flöde. Jag tror att vi behöver återerövra rytmen och slippa tvånget att hålla på med allt samtidigt. Det här var lättare förr, menar hon. När fler hade jobb med fasta tider som inte krävde något av dem när de gått för dagen. När rutiner och vardagstider inte var flytande och förhandlingsbara utan tillvaron följde sin fasta, logiska rytm. – Jag tror att vi behöver återerövra rytmen och slippa tvånget att hålla på med allt samtidigt. När varje nu finns i ett sammanhang med de tidigare och de kommande nu:en är det lättare att känna trygghet och mening med tillvaron.
Barn är, utan tvekan, det viktigaste vi har. Som förälder följer man sitt barns utveckling med förväntan och intresse och när det värsta tänkbara händer vänds livet upp och ner. Barn och begravning är två ord som inte hör ihop. Det finns mycket med döden som är naturligt men att förlora ett barn hör inte dit. En barnbegravning ska inte behöva anordnas men vi finns där i fall det värsta händer. Vi på Lavendla möter ständigt familjer i olika situationer och våra rådgivare finns till för att stötta och vägleda i en svår tid. Att tvingas begrava sitt barn är en enorm påfrestning och som förälder behöver man allt stöd man kan få. Begravningsrådgivarna på Lavendla har år av erfarenhet och kan, tillsammans med föräldrar och anhöriga, skapa ett fint och värdigt avsked. Att sörja sitt änglabarn Att känna så stor sorg att den är smärtsam är en naturlig reaktion vid en förlust, inte minst när det handlar om ett barn. Oavsett om man förlorat sitt barn i missfall, spädbarnsdöd, sjukdom eller annat så innebär det självklart stor smärta.
Kramar i massor till dig Tis 7 okt 2014 15:59 #6 Jag förlorade min älskade pappa för snart två veckor sedan. Det känns fortfarande overkligt. Jag har varit på begravningsbyrå, sett ut gravplats, talat med den som kommer att hålla i ceremonin och det har gått förvånansvärt bra. Det är när jag kommer hem till min mamma, där jag bott nu sista tiden, som tårarna kommer. Vi tänder ljus varje dag för pappa intill de blommor vi fått. Min pappa var allvarligt sjuk, med flera sjukdomar, men ingen har sagt åt oss att nu är det så pass allvarligt att det är ett år, några månader, veckor kvar. Det var först sista veckan som pappa blev plötsligt sämre som de sa att det nu inte fanns mer att göra. Det var bara dagar kvar. Jag och mamma satt bredvid pappa när han somnade in, men han var tyvärr inte vaken när det hände, han sov de sista dagarna så det blev inget riktigt farväl. Det kändes dock som att han höll våra händer lite hårdare den sista dagen, jag vet inte. Det gör oerhört ont. Jag är nog inne i någon form av chocktillstånd just nu, för just nu kan jag inte gråta trots att jag skriver detta.
Axel Bil O Maskin, 2024