Arkiverat evenemang: Av Staffan Valdemar Holm Klarascenen Föreställning för vuxna! Det är lillejulafton i dvärgarnas stuga. De är sju nu sen Bitter dog i en arbetsplatsolycka i gruvan. Livet rullar på - Trötter äter sina insomningstabletter (tyvärr för svaga), Butter tar stämningshöjande (hjälper inte), Prosit har sina luftvägsproblem och Kloker är en jobbig besserwisser. Som vanligt. Men nu har det äntligen hänt något – en jägare har dumpat en låda i gruvan med en prinsessa i. En jätteläcker prinsessa. Ska de packa upp henne? Innan de hunnit prata ihop sig har Snövit själv sparkat upp locket på lådan. Och tagit fullt kommando i stugan med diverse kamptekniker. Hjälp! En lek med de dramatiska förväntningarna, en skruvad komedi - så långt från Disney man kan komma. Radarparet Staffan Valdemar Holm och Bente Lykke Møller begår ett underbart lustmord på sagan om Snövit som vi känner den. Textade föreställningar 1 november 18. 00 (Engelsk och svensk text) 13 november 18.
Amelie Björck ser "Snövit" på Stockholms stadsteater Av: Amelie Björck Publicerad: 01 oktober 2018 kl. 10. 34 Foto: Carl Bengtsson Maja Rung som Snövit på Stockholms stadsteater. Ironiskt: Staffan Valdemar Holm som under sin chefstid på Dramaten aldrig gjorde sig känd som feminist blir nu den som med konstnärligt mod tar grepp på könshistoriens krängningar. Det handlar om backlash-mönstret: när kvinnors krav bemöts med initial förståelse, men bara fram till den manliga välviljans gräns. Där sluts åter leden, hon-monstret kvävs och märkligast: "alla" tycks andas ut. För blev det inte lite synd om männen? Snövit-sagan, med en rolig och vildsint text av Holm, blir basen för detta oheliga drama. Oheligt också eftersom det i grunden är tveksamt att bygga vidare på den unkna kopplingen mellan yttre "dvärgskap" och inre förkrympthet – jag kastar in ett förbehåll där. Men: manskollektivet får i alla fall fler valörer i detta drama än i trakasseridebatten, som ofta inriktas på sex och person. Dessa sju gubbdvärgar liknar en dysfunktionell storfamilj.
Snövit Av Staffan Valdemar Holm Scenografi och kostym Bente Lykke Møller Ljus Torben Lendorph Mask Maria Lindstedt Musikarrangemang Jeanett Albeck Ljud Johan Ehn och Camilla Näsström Premiär på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm, stora scenen 28 september 2018 En Snövit som du förmodligen aldrig sett henne tidigare, en Snövit långt från Disneys tolkning av Grimms klassiska saga om prinsessan som hamnar hos sju dvärgar. På en enkel scen med sju sängar möter vi först de sju dvärgarna, Butter som käkar piller mot ångest och depressioner, Prosit som har problem med luftvägarna och Trötter som slänger i sig sömnpiller. De har fått hittat en låda i gruvan och inne i lådan ligger en ung kvinna. När dvärgarna aldrig öppnar lådan tar Snövit tar i det hela och sparkar upp lådan, kliver ur och tar kommando över dvärgarna. Snövit kan en hel del kampsporter och hon vet hur det mesta ska vara. Föreställningen är rolig, knäpp och absurd. Att använda en klassisk saga som alla känner väl till och vrida på den, tolka om och göra det extra absurt är ett grepp som fungerar bra för att locka skratt.
Och med en lång rad duktiga skådespelare blir det roligt. Men inte bara. Ibland är det lite obehagligt. Snövit är en ung kvinna, en prinsessa, som farit illa. Hennes mamma har tappat henne på blod för att smörja in sig i det för att bli vacker medan hennes pappa ägnat sig åt alkohol och knark. Det är med kluvna känslor jag ser hur de övergrepp hon utsatts för försvinner genom att publiken skrattar åt dem. Det är lite svårt med humor och komedi. Att omtolka en klassisk saga gör ju att vi som publik skrattar åt själva omtolkningarna också. På hemsidan beskrivs föreställningen som en lek med de dramatiska förväntningarna, en skruvad komedi – så långt från Disney man kan komma. Radarparet Staffan Valdemar Holm och Bente Lykke Møller begår ett underbart lustmord på sagan om Snövit som vi känner den. Jo det är ett lustigt lustmord. Absolut. Och föreställningen var utsåld en bra bit in i november redan före premiär. Snacka om en populär samling skådespelare och höga förväntningar bland publiken.
Denna onda och ömsinta saga liknar garanterat inte någonting ni sett. Teater TEATER "Snövit" av Staffan Valdemar Holm Regi Staffan Valdemar Holm Scenografi Bente Lykke Møller Kulturhuset Stockholms stadsteater Speltid 2 t. Maria Edström är kritiker på Expressen Kultur.
Göran Ragnerstams rabiate Kloker, Sven Ahlströms på riktigt galne Toker, Lennart Jähkels Butter som låtit hoppet fara – för att nämna några. Lennart Jähkel som Butter. Foto: Sören Vilks. De sjunger "Factory" av Bruce Springsteen som en hymn, rakt in i manlighetens mörka hjärta, detta mervärdeskapande kollektiv som nu förminskat förirrat sig i rädsla och vansinne. De bråkar, röker bittermandel, de "flippar", vill bli omhållna och avskyr all världens otyg som tex anglicismer, Skåne eller vanlig vänlighet. Som om "Gökboet" skrivits av Beckett och redigeras av Steve Bannon. Maja Rung som Snövit. Så kommer en låda nerdimpande, lämnad av hovets jägare. Upp far Maja Rungs prinsessa; rasande, taskig, nedlåtande, sätter agendan med både våld och förakt. Rungs storartat gestaltade Snövit är en ledsen och övergiven domptör. Och Rung kan sjunga precis som operasångaren Fredrik Zetterströms Prosit, musiken är som alltid hos Holm en kommentar, en betydelsebärande betoning. Utan att ens nämna eller anspela på metoo, kommentarsfält eller populism, slår Staffan Valdemar Holms "Snövit" rätt i plytet på vår värld av sargade människor av alla kön och storlekar.
Lykke Møllers grå scenrum är enligt dem ett "mysigt" vardagsrum, men har drag av arbetsläger och mentalsjukhus. I mitten står en plåtlåda där Snövit är instängd. Det är dan för Doppare-dan och dvärgarna fylkas kring sin oväntade julklapp. Relationerna är ömsom hyperaggressiva och ömma, mycket går ut på att hantera bristningsgränser. Göran Ragnerstams Kloker missionerar otåligt sin föreställning om världen. "Skåne" som Niklas Falks Trötter drömmer fram ur pillerdimmorna finns till exempel inte. Dylika dispyter, eller när Sven Ahlströms maniske Toker exploderar i karaokeextas, varvar upp hela gänget så pass att de måste lugna sig med en gemensam ritual. De mullrar uråldriga ramsor om att tränga in i tunnlar i moder jord. Men kan också bryta mansklichén med en stilla balettövning. Varje skådespelare för sitt rara guld till potten. Det blir festligt i referensregnet! Men så är det ju Snövit. Så fort hon säger pip sparkar dvärgarna hatiskt på plåtlådan. Hon tillägnas dikt och sång enbart i sovande tillstånd.
Gamla folksagor som överlever har något att säga den tid de läses i. På Stockholms stadsteater är det Snövit som kommenterar "metoo. Stockholm • Artikeln publicerades 27 oktober 2018 Snövit, skriven och regisserad av Staffan Valdemar Holm, spelas på Klarascenen, Stockholms stadsteater. På bilden ser ni hela ensemblen, fr v: Fredrik Zetterström (Prosit), Niklas Falk (Trötter), Ole Forsberg (Glader), Göran Ragnerstam (Kloker), Sten Ljunggren (Blyger), Sven Ahlström (Toker) och Lennart Jähkel (Butter). Bakom dem dansar Maja Runge (Snövit). Foto: Sören Vilks Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Folksagor kan också säga något om vår egen tid. Bröderna Grimms 1800-tals version, den första nedtecknade, av den medeltida sagan om Snövit, har av Staffan Valdemar Holm förvandlats till en komplex bild av patriarkatets situation efter #metoo. Hans version av "Snövit", en pjästext som i hans egen regi för närvarande spelas på Stockholms stadsteater, är en uppsättning som ger rymd och eftertanke kring #metoo-debatten.
När Snövit väl bryter sig ut i Maja Rungs docklika uppenbarelse har hon internaliserat moderns och dvärgarnas grymhet. Hon är en sockersöt, sadistisk lägerledare, hopmonterad av sexiga musikvideos och tv-shower. Dvärgarna tvingas lära nytt: en höjdpunkt är när Snövit sångcoachar Prosit, spelad av barytonesset F redrik Zetterström, med sina trendigt nasala intonationer. Det blir för mycket nytt och kastreringens drastiska epifani kan till sist bara leda till backlash. In i lådan med honmonstret igen och vi andas ut, för hemsk var hon. Men det vi andas in igen är: Mörker. Publicerad: 01 oktober 2018 kl. 34 Teater Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.
Axel Bil O Maskin, 2024