En Förlorad Värld Svt
Utan att hemfalla år en snävt etnisk tanke om svensk identitet kunde man samtidigt känna och öppet uttrycka en genuin stolthet för berättelsen om Sverige som de under sin skoltid hade insupit från Geijer, Starbäck och Odhner. De kämpande arbetarna stod på de fria böndernas skuldror. Vissa tafatta försök görs även i dag att vrida flaggan ur händerna på högernationalisterna. Man enas om behovet av en nationaldag, men i stället för att som Per Albin välja att fira den svenska riksdagen födelse med dess alla associationer med demokrati och folkfrihet, så fastnade man för en dag – den 6 juni – vars symbolik är grumlig och tvetydig. Denna vilsenhet lämnar fältet öppet för andra att skapa berättelsen om Sverige. Vem knyter i dag an till Engelbrekt och Geijer, eller pekar på parallellen mellan dagens muslimer och 1800-talets frikyrkorörelse i kampen om inkludering i ett folkhem där demokrati, inte etnisk gemenskap eller religiös homogenitet, står i förgrunden? Lars Trägårdh Lars Trägårdh är historiker.
En förlorad värld | Kultur | Expressen
Publicerad: 16 oktober 2009 kl. 11. 28 Uppdaterad: 11 mars 2011 kl. 08. 58 När Trigorin och Nina alldeles innan paus i Tjechovs Måsen sitter vid bassängen och diskuterar konsten, livet och lyckan, så drar Nina upp klänningen över knäna. Trigorin fortsätter beklaga sig och Nina talar om sin längtan. Men det är tveksamt om de blottade benen ska uppfattas som förförelse. Själva handlingen är ju helt obegriplig. I det 1910-tal som uppsättningen är förlagd till är varje bit visad hud ovanför anklarna, för att inte tala om ovanför knäna, otänkbar, om det inte handlar om en prostituerad. Vad vill regissören egentligen? Ja, vad vill man över huvud taget med denna uppsättning? Att Tjechov inte ville så mycket annat än att visa upp livet, det vet vi. Men däri ligger ingen regianvisning. Första världskriget lär hinna bryta ut innan spelet är över på Stockholms stadsteater, men revolutionen, berättar en text på ridån innan den dras upp, dröjer. Men denna varsamma tidsförflyttning blir inte mer än ett påstående.
Kahin Ahmed menar att fokusering på muslimska fundamentalister bara gynnar Sverigedemokraterna och att roten till problemen är arbetslösheten. En god vän till mig, vi kan kalla honom Karl, har bott på Järvafältet i 17 år. Dagarna före jul blev han uppsökt på Rinkeby Torg av två somalier och en afghan. De upplyste honom om att det var dags för honom att ge sig av nu. Att Rinkeby inte längre en plats för kristna vita. Hans närvaro, ens som besökare, är inte önskvärd längre. Trots att han född i Sverige och bott i Rinkeby i 17 år är han inte välkommen. Hans brott: Han är kristen. Han är vit. En kvinna, vi kan kalla henne Disa, som jag intervjuade för två år sedan sade följande: "Mina föräldrar flydde från det religiösa förtryckets Iran till Sverige och räddade våra liv. Nu vill även jag rädda mina barns liv och fly till Sverige. Varför vill inte Sverige komma och rädda oss"? En högst rimlig begäran. Rinkeby är fortfarande formellt en del av Sverige. Hennes bror som vi kan kalla Ali har nu flytt till Hässelby, där upplever han att han för närvarande är fri från religiöst förtryck.
För någonting har ändrats och detta kommer till uttryck inte bara i vänsterns motgång utan också i Sverigedemokraternas framgång. Om folkhemsmetaforen i ena änden handlade om individens frigörelse från kvasifeodala beroendeband, fattigdom och ojämlikhet så stod den också för tanken om nationell gemenskap och inte minst idén om ett historiskt arv att förvalta. I dag lever vi med en vänster som ofta är programmatisk postnationell och en borgerlighet som är stolt över sin kosmopolitiska framsynthet. Samtidigt som båda undrar varför SD:s retorik röner framgång. Det är svårt att inta en mer offensiv hållning kring frågan om nationen – ingen vill i dag bli anklagad för att vara nationalist. Problemet är bara att nationen inte visar tecken på att försvinna. För Per Albin Hansson var det en självklarhet att hylla arvet från Engelbrekt och de fria svenska bönderna; deras kamp för nationens oberoende och småfolkets frihet. Att den tidens socialdemokrater så tydligt såg kopplingen mellan nationell identitet, individuell frihet, rättsstat och demokrati var nyckeln till att de kunna föra en retorik med "folket" i centrum.
En mixtur som sprider sig. Järvafältet – en kränkt och förlorad värld.
Kahin Ahmed uttalar i Nyheter24 något som bäst kan liknas vid en Fatwa över riksdagsledamoten Hanif Bali. Ahmed är, i likhet med Bali, aktiv moderat och engagerad i Moderaterna i Rinkeby / Kista. Ahmed uttalar följande om sin partikamrat: Han skyr inga medel för att utsätta muslimer för grovt kränkande behandling genom att kalla profeten Mohamed för pedofil. Han gjorde ett avskyvärt övertramp mot de mänskliga rättigheterna samt brott mot internationella konventioner genom att kränka en minoritets trosbekännelse. Istället skulle han kunna agera utifrån den etiska moralkompassen som ansvarsfull riksdagsledamot. Religion, våld och förtryck är i allra högsta grad dominerande på Järvafältet. Och att hela tiden ha nära till ordet kränkt samt gömma sig bakom en religion. Blasfemi är, vilket Ahmed torde vara väl medveten om, inte straffbart över huvud taget i stora delar av västvärlden. Kahin Ahmed är en av dem som tidigare reagerat och tyckte förorten svartmålades. Debattinläggen om det ökande kvinnoförtycket i förorten uppfattade han som kränkande och att det bara kunde handla om ett fåtal kvinnor.
Publicerad 20 sep 2010 kl 00. 15, uppdaterad 2 okt kl 09. 44 Båda blocken har lämnat fältet öppet för SD att skapa berättelsen om Sverige. Lars Trägårdh analyserar ett val där alla partier tävlat om att vara mest folkhemska. Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk. Detta var ett historiskt val. Året då den socialdemokratiska hegemonin gick i graven och Sverige blev ett vanligt land. Att SAP inte längre har samma särställning är uppenbart. Men den kanske mer intressanta frågan är om det nya – det enda – arbetarpartiet och dess borgerliga allianspartners vinner mark på att anamma eller att fjärma sig från de värderingar och det sociala kontrakt som socialdemokratin har förknippats med. Med andra ord: står vi inför ett systemskifte eller inför det gamla vanliga utbudet om än stundtals under nytt varumärke? Det svårt att komma ifrån att kontinuiteten är betydande. Det nya arbetarpartiets framgång beror ytterst just på att man, åtminstone retoriskt, gjort avbön från de gamla moderaternas skattesänkarpolitik, för att inte tala om mer radikala nyliberala idéer.
Att Björn Gustafson tänker lite väl mycket på att roa publiken med sin Sorin är onödigt, komiken är redan accentuerad. Då använder Richard Forsgren mer subtila medel till sin lärare Medvedjenko. Ensemblen håller denna Måsen under vingarna, men de har inte fått reda på vart den ska ta vägen, eller varför den över huvud taget ska lyfta. Claes Wahlin Publicerad: 16 oktober 2009 kl. 28 Teater Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.
- Hitta bostad i Vintergatan - Booli.se
- En förlorad värld svt 2
- Kitty och mysteriet på
- En förlorad värld svt espa ol
- En förlorad värld | TV | Arenan | svenska.yle.fi
- Tecken som stöd bilder
- En förlorad värld svt.free.fr
- En förlorad värld svt online
- En förlorad värld svt 5
- Masugnsvägen 28 bromma road
